Promenad

Jag må vara den lataste människan jag känner,
men när vädret är så här inbjudande så måste jag


Det är så obeskrivligt harmoniskt,
bara gå och gå utan destination
under klar himmel,
löv av olika slag bland fötterna,
dofter av våt mossa,
fuktigt gräs och natur

Tid att tänka,
tid att släppa,
tid att blunda för allt annat än det du vill se

Gå,
gå ut och gå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0