Burden

Aldrig kladdat ner så många sidor i dagboken,
det var skönt men ändå plågades jag av sanningen

Det gör ont att inte få skriva det här,
det gör ont att veta att jag helt enkelt
inte kan dela med mig av den bördan.

Den lär följa mig livet ut,
ärrad för livet eller vad det
nu kallas.

Nah,
jag är inte ärrad på ett sådant sätt,
men det kommer att följa med mig
var jag än går.


Spegel spegel på väggen där, säg vem som fagrast i landet är?

Han säger att jag är den fagraste i världen,
delar av mig smickras och faller.

Men dominerande delar av mig är hårt
piskade av samhället.


Nothing

Jag fruktar att dagen närmar sig fortare än trott,
jag fruktar att vi kommer att lämna dagen som den är.

Jag fruktar att ingen av oss kommer att ta steget,
jag fruktar att vi kommer att vinka "Adjö" och
aldrig mer ses.

Jag fruktar så mycket,
men mest av allt fruktar jag
faktum att det blir sista gången
jag ser ditt ansikte på så nära håll.
Det blir sista gången hör din röst,
sista gången jag snuddar vid dig,
sista gången vi ser in i varandras
ögon och låtsas som ingenting.

Sista gången - den närmar sig,
och jag kan inte göra något för att
stoppa tiden,
inte ens göra så att det går
lånsammare.

Nej, inget.


Pic Credit | Roya


Alien

Känner ni ofta att er omgivning är helt.. blah?
Att de inte tillhör din verklighet helt enkelt?
Att dom är aliens?

Eller är det du som är utomjordingen?

Jag vet inte,
men det stämmer inte riktigt in.
Vi lever inte i samklang,
vi passar inte ihop.
Vi är inget pussel av bitar,
vi är ett mosaikfoto.
Tvingade - forced to cooperate
och fungera tills vi bildar ett kort.

Usch

Pic Credit | Roya


Restless

Klickandet med fingarna mot bordskanten
studsandet med det högra benet
upp-ner-uppner-upp-ner-uppner

Suckandet som tränger sig ur luftstrupen
Får man aldrig nog?


Fitta. Punkt.

Varför?
Vad i helvete
är grejen
med att
vilja ha
vad man inte
kan få!?

Jag är så
sjukt trött

det.
Det händer
medan jag
vet att det händer
Det sker samtidigt
som jag
inser att det
sker.
Jag faller ner
i brunnen
under tiden
som jag
ser hur
ljuset
tynar bort.

Varför
vill jag ha
det jag inte
kan få?

Grejen är bara
den att när
jag tänker:
Mighty, strong, huge, loving, caring, amazing, rich, hard, truthful, beautiful, oh...
Så tänker jag på
dig.
Fitta.


Vad hände?

Ja, vad hände?
Jag var på väg upp,
jag dumpade den här väggen.
Eller hur?

Vad fan gör jag här då?
Har jag fallit ner igen?
Den där jävla brunnen,
jag trodde den var en
del av det förflutna nu!

Är det till vidare,
eller bara ikväll?

Jag vill verkligen inte
fastna här igen
Jag var bra,
allt var bra,
så varför dras jag
tillbaka?

Nej, nej
nej nej
nej
nej
nej.

Det är bara ikväll,
jag är sadface,
nostalgisk och rädd.
Bara ikväll.
Fråga inte, jag har inga svar.
Nope, nothing.
Det är bara skönt,
avslappnande,
som när jag cuttade
i nian,
samma känsla av utlösning.
Är jag för grov nu?
Vem fan bryr sig,
om du läst så här långt
så fattar du vad
jag håller på med
ändå, eller hur?

Blabla,
det här kallar jag för att skriva av sig!

Good good Roya,
*klappa mig på ryggen*
jag är duktig nu.
Jag skriver av mig.
Wow.
Grova ord.
Fitta, kuk, pungkulor och rakade skallen,
röda skorpor, naglar, spott och blod,
knulla, stöta, riva, skrika, dra, smärta,
knark, flyga, dimma, dimma och dimma!

Jag älskar grova ord,
jag älskar att skriva dom,
yttra dom, viska dom, skrika dom.

What tha hell dude?
Jag tror jag ska få mens.
Eller nåt.
Ja.


Äcklad

Nu förstår jag vad du menade
Det här något ingen får veta

Jag skäms
Jag äcklas av det,
jag vill inte känna det,
det är vidrigt,
stört, sjukt och vrickat
Så varför?
Jag ville skriva ner det,
men jag fruktar att någon...
nej.
Ingen får veta,
inte detta.
Det är en fas,
kort fas,
det kommer att gå över.
Det kommer det.
Det vet jag.
Det är bara för vidrigt,
läskigt.
Jag är faktiskt rädd,
för mig själv alltså.

Nu förstår jag.
Det här skulle jag inte tåla att någon visste om.
Nu förstår jag.
Jag är livrädd.

Fråga inte ens.


Past

Nu fattar jag äntligen
vad du menade när
du sa
"Baby, jag kan inte rå för det,
mitt förflutna slutar aldrig knacka
mig på ryggen"

Ja, det förflutna slutar aldrig
att knacka. Ffs.


Lycka

Visst, jag har börjat lära mig attrahera lycka
Visst, jag har börjat dra mig till lyckan

Men, jag kan fortfarande inte hantera
lycka bland andra. Jag blir för över-
väldigad. Att se honom hurra över något
så litet, det får mig att bli så glad
att jag nästan ramlar omkull på plats.
Han hurrar över en tröja, han ser ut som
ett barn under julafton, för en tröja.
Det bevisar bara hur lite han har,
hur mycket tacksamhet han kan ha.
Jag lider med honom,
jag önskar honom väl.

Jag kan inte hantera hans lycka,
jag får tårar i ögonen.


Careful

Jag tror att du borde vara
lite mer försiktig med vad
du säger till mig.

Jag är inte så
"under kontroll"
som du må tro.


Vad fan är det du säger?

Ångrar du dig?
Jag blev helt plötsligt
nervös.
Ibland känner jag
att jag vill göra om någonting,
göra om och göra rätt.
Ängslan kryper sig på mig,
den är överallt.
Men jag vill ta på ditt ansikte,
jag vill pilla i ditt hår.
Hjärtat slår trippelslag


-

The heart might be in pain,
though the eyes will not tell


Det är du!

Jag fortsätter drömma om dig,
medvetet och omedvetet

Jag kommer nog fortsätta tills jag
själv fått nog av dessa överväldigande känslor

Och ibland tror jag faktiskt att
du trots allt inte förstår...
förstår att det är du,
det är du som vunnit mitt hjärta

Det är du!


Men deep down är jag glad,
jag vill ju hellre att det förblir tyst.


Ända sen du...

Mina läppar har inte snuddat vid någon annans

Mina fingertoppar har inte smekt någon annans hud

Mitt hår har inte doftat gott för någon annan

Min kropp har inte darrat,

ända sen du...


Det sved väl

Jag fick en blöt slarvig överdriven kyss av honom,
medan din hals var täckt av hennes arm

Det sved väl, ja det gjorde det.


Glöm allt

Ibland slår den tanken mig..
Att skita i alla mål jag har i livet,
bara skita i att söka jobb,
skita i att försöka hitta eget hem,
glömma bort skrivandet,
sluta försöka äta rätt,

bara ligga i sängen,
glömma mitt sociala liv,
läsa mina böcker,
äta mig stupfet

och vänta på ljuset.


Illamående och ängslan

Illamående och ängslan
kryper sig an min takt

Hur hastigt eller långsamt
jag än tar mig igenom livet,
illamåendet och ängslan finner mig ändå

Olycka kan framkalla de,
lycka kan framkalla de,
okunskap kan framkalla de,
kunskap kan framkalla de,
sällskap kan framkalla de,
ensamhet kan framkalla de.

Vad tar man sig till?
Fast i en ond cirkel.
Ängslan skrämmer vettet ur mig
Illamåendet distraherar mig



Ansträngning

 Otroligt oförskämd,
kall och otrevlig ibland.

Helt utan anledning.

Bara för att det kräver sån
extrem ansträngning för mig
att vara varm


-

Oj oj oj


Tidigare inlägg
RSS 2.0