Igensydda ögon

Ingenting är tydligt,
det känns som om jag stapplar omkring i skogen med igensydda ögon och armarna utsträckta.

Det är så suddigt,
mina fingertoppar är allt jag har att använda mig av.

Jag hör lite grejer...
men inget användbart!

Jag behöver se,
allt är otydligt och jag är ovetande,
med ögonen igensydda är jag som en trasig docka.

Det går ju inte att använda mig,
jag behöver lagas.

Lagas av mig själv, inte någon annan.


Pic Credit | Roya

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0