Droger av olika slag

Jag minns när jag satt i mörkret,
dunkade högsta volym på Kent - Columbus

Jag minns att jag drog fram min lilla fick-kniv,
att jag drog fram det blodiga bandaget

Jag minns hur jag tryckte till hörlurarna hårdare in i öronen,
hur jag klev upp och låste dörren

Jag minns att introt fick mig att gråta,
att jag fick glädjetårar inför min handling

Jag minns känslan av att se hur det blödde,
av hur skönt det var att släppa lös sin självdestruktion

Jag minns
Jag ser tillbaka

Jag må anse att det är patetiskt,
fegt, fult och tragiskt

Men jag kommer alltid att finna det som den godaste drogen någonsin,
att få straffa sig själv för sina synder



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0