shortsentences

Now children, I'm leaving this cave.

Ni kan fortsätta besöka min nya blogg (samma koncept, bara annan plats)

http://myshortsentences.wordpress.com/

Aldrig kladdat ner så många sidor i dagboken,
det var skönt men ändå plågades jag av sanningen

Det gör ont att inte få skriva det här,
det gör ont att veta att jag helt enkelt
inte kan dela med mig av den bördan.

Den lär följa mig livet ut,
ärrad för livet eller vad det
nu kallas.

Nah,
jag är inte ärrad på ett sådant sätt,
men det kommer att följa med mig
var jag än går.

Han säger att jag är den fagraste i världen,
delar av mig smickras och faller.

Men dominerande delar av mig är hårt
piskade av samhället.

Jag fruktar att dagen närmar sig fortare än trott,
jag fruktar att vi kommer att lämna dagen som den är.

Jag fruktar att ingen av oss kommer att ta steget,
jag fruktar att vi kommer att vinka "Adjö" och
aldrig mer ses.

Jag fruktar så mycket,
men mest av allt fruktar jag
faktum att det blir sista gången
jag ser ditt ansikte på så nära håll.
Det blir sista gången hör din röst,
sista gången jag snuddar vid dig,
sista gången vi ser in i varandras
ögon och låtsas som ingenting.

Sista gången - den närmar sig,
och jag kan inte göra något för att
stoppa tiden,
inte ens göra så att det går
lånsammare.

Nej, inget.


Pic Credit | Roya

Känner ni ofta att er omgivning är helt.. blah?
Att de inte tillhör din verklighet helt enkelt?
Att dom är aliens?

Eller är det du som är utomjordingen?

Jag vet inte,
men det stämmer inte riktigt in.
Vi lever inte i samklang,
vi passar inte ihop.
Vi är inget pussel av bitar,
vi är ett mosaikfoto.
Tvingade - forced to cooperate
och fungera tills vi bildar ett kort.

Usch

Pic Credit | Roya

I'm sore from all of this fighting,
life is just slapping me around,
for what reason?

I'm about to slap life instead,
and demand to know my rights,
for what reason?

Reason:
Because I can.


Pic Credit | Roya

Klickandet med fingarna mot bordskanten
studsandet med det högra benet
upp-ner-uppner-upp-ner-uppner

Suckandet som tränger sig ur luftstrupen
Får man aldrig nog?

”Poet”

Orden fastnar i halsen, alldeles för exalterad

Förklara hur du känner! – Kan inte, meningen är redan citerad

Spring, spring men benen hinner inte med

Det är som återföreningen efter ett avsked

Eurforin sprider sig genom kroppen

Jag känner på mig att jag närmar mig toppen!

Som en tonåring natten innan 18årsdagen

Sveper blommor omkring i magen

Otroligt att jag äntligen fångar drömmen

Jag lyckades dra mig ur den onda strömmen!

Vem var det sa ”Man är ett fån om man tror att man ska klara sig i livet”?

Jo, då svarar jag ”Den som aldrig tog det avgörande klivet”!

Jag säger det nu – Jag klarade det!

Den slingrande taggiga vägen till frihet

Mamma, jag klarade det!

”Jag visste alltid att du hade det i dig, älskade,

Du har alltid varit en poet.”

Nice huh?
Jo, jag blev själv lite förvånad
över att det där kom från mig!

Pic and Text Credit | Roya

Ya'll keep blabbin' 'bout
love being happiness,
love being soothing,
love being everything,
love being life.

If that's true,
how come one can feel
happiness, calm, everything, life,
without the obvious love?

Läste just igenom massa gamla inlägg,
my oh my.

Jag njöt!
Jag är tillbaka,
better than ever,
mer sorglig than ever,
mer blödig,
mer sadfaced
than EVER!

Hahah!

I'm lovin' this.

Jag är tillbaka, bitches.
I'm good n ready to
make your days worse.

What are you still doing here?

Det gör ont i en dag,
sedan går det över.
Det är över nu,
jag hittar lätt substituter.

Ja, du är en substitut,
kära vän.

Varför?
Vad i helvete
är grejen
med att
vilja ha
vad man inte
kan få!?

Jag är så
sjukt trött
på
det.
Det händer
medan jag
vet att det händer
Det sker samtidigt
som jag
inser att det
sker.
Jag faller ner
i brunnen
under tiden
som jag
ser hur
ljuset
tynar bort.

Varför
vill jag ha
det jag inte
kan få?

Grejen är bara
den att när
jag tänker:
Mighty, strong, huge, loving, caring, amazing, rich, hard, truthful, beautiful, oh...
Så tänker jag på
dig.
Fitta.

Ahap,
det sket sig.
Min fälla dog ut!
Hur trist är inte det?
Kan jag inte ens
få smärta lite som
jag vill?
Neeeej,
livet älskar att
suga ut exakt
all spänning ifrån
mig!

Skit på dig, life,
ja, skit på dig!
Nu är jag arg,
ju.

I still love my life.

Alltså jag kan inte ens
minnas vad fan jag tänkte
på medan jag skrev
gårdagens inlägg.

Men en sak är säker,
de hjälpte inte särskilt
mycket.
Nej,
de har bara lett
mig rakt in i min egen fälla.
Geez.
Jag sitter faktiskt
och gillrar den just
i denna stund.

Ja,
faktiskt.

Riktig jävla mupp.

Jag ser liksom ingen
mening med det jag gör,
men jag gör de.
För det får mig att
ge mig själv
ett par mentala smällar,
och det får mig att känna
mig levande.
Vad gör man inte
för det priset?

Idag blev jag skrämd två gånger.
En gång av en våldäktsman,
en gång av en ...
ja vad fan kallar jag dig?
Tja, du skrämde mig
i alla fall.

Jag är väldigt rädd
nu för tiden.
Inte den där rädslan som
dyker upp av telefonsamtal
sent på natten,
inte den där plötsliga värmen
som sprider sig i kroppen,
adrenalin.
Nej,
utan en långvarig
förjävlig svidande rädsla.

Ytterst jobbigt ska ni veta!
Menmen.
Nu gör jag samma sak!
Jag skriver och skriver,
helt utan koll,
bara skriver och skriver.
Tänker inte igenom ett
enda ord utan bara skriver.
Ni borde testa det här,
det är sjukt roligt,
skönt som fan.

Men tja, man minns
liksom inte någonting
dagen efter.

Ja ja,
jag ska återgå till min
vackra fälla
som förmodligen kommer
göra så jag ligger och
lipar mot kudden om några
månader eller veckor.

I love my life.

"Ich bin da, wenn du willst".. ya, nej.
I'm so totally not.

Jag är verkligen en lausy person ibland.
Ganska ofta faktiskt.
Nu finns vissa som säger "Va? NEJ!"
Nja, det är bara för du inte sett
den sidan av mig.

Jag kan verkligen va förjävlig.
Jag vet. Men jag rår inte för det.

Blabla, kan jag inte bara somna nu?
Snart kommer jag bomba sönder
den här bloggen men skitsnack.
Jag antar dock att ni blir glada,
ni är ju här ett par gånger om dagen.

Det glädjer mig.
Fast samtidigt inte.

Buhuhuhuhu,
det här är fucked up.
Men det hjälper mig,
så jag fortsätter!

Pampampam..
ska jag kanske skriva en dikt?

"Om du väljer en väg,
är du då fast eller icke
Om du väljer att inte välja väg,
är du då fri eller icke?"

WOW,
undrar ifall någon redan skrivit det där,
men jag improviserade ihop det utan att tänka.
Whoopwhoop.

Det här inlägget verkar knarkat
eller berusat, men jag är fullt nykter.

Hm. Anything else?
Jo, I'm bored.
Bored and sad.
Buhu.

Bästa är att man inte vet VAD man vill ha ens en gång.
Vad vill Roya ha?
"I dno, whore!"
Se? Inget svar.

Roya vill haaaa..
Roya vill ha.
Nej, det är hemligt.
Inget juicy här inte.

Roya vill bli världens STÖRSTA och mest wanted,
mest talented author. Det ni.

Jag sitter och lyssnar på Tokio Hotel,
kan vara därför jag deppar.
Jag vet inte.
Men detta håller mig borta från
dom där läskiga tankarna som
ni kan läsa om i två eller tre inlägg neråt.

"Vergessene Kindeeeeer" - Bill Kaulitz.
Jag har saknat bögens röst.
Jag saknar hans kusins mans/frus kusin också.
Jag saknar mycket.
Men så lite att göra åt saken!

Mhm. Nu kliar jag mig i håret,
som ett fån på film ni vet?
Och nu plutar jag med läpparna,
som man gör när man visar
att man tänker ni vet?

Varför hatar man?
Varför hatar man Tokio Hotel? Bieber? Gaga? Twilight?
Vad är grejen?
Jag vet inte,
JAG, som hatar rätt mycket, vet inte.
Tja, jag HATAR inte mycket,
jag bara "säger" att jag hatar mycket.

Lalala..
Anto lär inte bli glad imorn.
Engelska läraren lär bli glad dock.
Åh, jag ska kanske få runt 40 böcker som studentpresent.
Inget bättre går att tänka sig.

Trallalaaalaa
Jag är riktigt jävla flummig just nu.
Vad är detta?
Läser du fortfarande?
Sluta läs, du blir bara orolig för mig ditt cp.
Jag mår fint, det här är
terapi.

Nu får det vara nog.

Ja, vad hände?
Jag var på väg upp,
jag dumpade den här väggen.
Eller hur?

Vad fan gör jag här då?
Har jag fallit ner igen?
Den där jävla brunnen,
jag trodde den var en
del av det förflutna nu!

Är det till vidare,
eller bara ikväll?

Jag vill verkligen inte
fastna här igen
Jag var bra,
allt var bra,
så varför dras jag
tillbaka?

Nej, nej
nej nej
nej
nej
nej.

Det är bara ikväll,
jag är sadface,
nostalgisk och rädd.
Bara ikväll.
Fråga inte, jag har inga svar.
Nope, nothing.
Det är bara skönt,
avslappnande,
som när jag cuttade
i nian,
samma känsla av utlösning.
Är jag för grov nu?
Vem fan bryr sig,
om du läst så här långt
så fattar du vad
jag håller på med
ändå, eller hur?

Blabla,
det här kallar jag för att skriva av sig!

Good good Roya,
*klappa mig på ryggen*
jag är duktig nu.
Jag skriver av mig.
Wow.
Grova ord.
Fitta, kuk, pungkulor och rakade skallen,
röda skorpor, naglar, spott och blod,
knulla, stöta, riva, skrika, dra, smärta,
knark, flyga, dimma, dimma och dimma!

Jag älskar grova ord,
jag älskar att skriva dom,
yttra dom, viska dom, skrika dom.

What tha hell dude?
Jag tror jag ska få mens.
Eller nåt.
Ja.

Nu förstår jag vad du menade
Det här något ingen får veta

Jag skäms
Jag äcklas av det,
jag vill inte känna det,
det är vidrigt,
stört, sjukt och vrickat
Så varför?
Jag ville skriva ner det,
men jag fruktar att någon...
nej.
Ingen får veta,
inte detta.
Det är en fas,
kort fas,
det kommer att gå över.
Det kommer det.
Det vet jag.
Det är bara för vidrigt,
läskigt.
Jag är faktiskt rädd,
för mig själv alltså.

Nu förstår jag.
Det här skulle jag inte tåla att någon visste om.
Nu förstår jag.
Jag är livrädd.

Fråga inte ens.

Past is the past,
so how come it's
mentioned in the presence?

I am not an idiot,
though some things I cannot take.

Nu fattar jag äntligen
vad du menade när
du sa
"Baby, jag kan inte rå för det,
mitt förflutna slutar aldrig knacka
mig på ryggen"

Ja, det förflutna slutar aldrig
att knacka. Ffs.

"Love sucks"
säger folk.

"Kärlek sårar dig bara"
säger folk.

Tja, det lämnar dig sårbar, ja.
Kärlek är på gott och ont, ja.

Å ena sidan så fylls du av så
mycket glädje och lycka när
det går bra.
Å andra sidan så fylls du av så
mycket sorg och smärta när
det går dåligt.

Men att lyda "Kärlek sårar dig bara"
och hålla sig borta är dumt!

Är du villig att offra den där
totally epic känslan av att
vara hel, att vara lycklig,
bara för att slippa få ditt hjärta
stampat på?

Inte jag.

"Oh na-na, what's my name?"

Det vet du inte
och det har du aldrig vetat
Du älskade blott en fasad
Du älskade ingenting
Det var jag som gjorde jobbet,
det var jag som tog smällen
Du är ingenting,
jag är ingenting

Ingen tog smällen
Ingenting fanns

Vad fan säger jag?!
Ja, du jag har ingen aning!

Den är döende
Den dör
Den dog

All real.
Nothing else.
Do you see it?

Visst, jag har börjat lära mig attrahera lycka
Visst, jag har börjat dra mig till lyckan

Men, jag kan fortfarande inte hantera
lycka bland andra. Jag blir för över-
väldigad. Att se honom hurra över något
så litet, det får mig att bli så glad
att jag nästan ramlar omkull på plats.
Han hurrar över en tröja, han ser ut som
ett barn under julafton, för en tröja.
Det bevisar bara hur lite han har,
hur mycket tacksamhet han kan ha.
Jag lider med honom,
jag önskar honom väl.

Jag kan inte hantera hans lycka,
jag får tårar i ögonen.

He said that she does not have a passion,
but oh she does. She does.

He said she should be burning for something,
and oh she does. She does!

Her passion is love,
she burns for love,
she breathes for love,
she lives for love.

She believes that "life" is just another word for "love"

Solens strålar splittrades
då de mötte hans vackra

Läppar särades och diamanter
trädde fram, perfekt radade

En skönhet som ingen ser
En skönhet som ingen uppskattar

Ni anar inte hur mycket han är,
han är så mäktig

Alla har sina brister,
en del ser det fysiska,
en del ser det psykiska,
utsidan ger insidan en chans,
insidan ger utsidan en glans,
right?

Att skåda bristerna själv,
ja, det bränner en.
Men det gäller att se bortom dem,
och gräva djupare inom sig själv,
och finna skönheten.

Vi är alla skönheter!
Den ena har moral,
den andra har styrkan,
den tredje har hjärtat,
den fjärde har vänskap.

Skönheter,
vi är det.
Trots att mänskligheter oftast kan suga pungsäck.


Pic Credit | Roya

Du är min syn på skönhet, <3