shortsentences

Jag saknar kulturen,
jag saknar gemenskapen,
jag saknar vad man hade då.

Jag saknar hur vi skrek när en i gänget kom uppför rulltrapporna på Plattan,
jag saknar hur jag och Bög-Kenny tänkte banta genom att äta enbart Pookiekex.

Jag saknar klädstilen,
jag saknar hur folk glodde när man gick ut i Tensta.

Se.. du blev inte min.

Jag går med raska steg,
jag finner det.

Jag ser det... - hyperventilerar

Så hör jag steg bakom mig,
och där står du.
Lika bedårande som första gången.
Samma blyga leende som du som vanligt försöker dölja.
Du skrattar ditt ljuvliga bubbelskratt som man så sällan får höra.
Du ser på mig med genomträngade ögon
-som om du är förbannad-
Precis som första gången.
-

Sen vaknar jag ur dagdrömmen,
och illusionen av dig är bortblåst.

Jag säger ju att vi är patetiska..

Hon ser ledsen ut... olycklig.

Varför?
Jag tar inte hand om dig lika ofta, käraste Bella.

Du ska inte utstråla smärta eller sorg,
du ska återigen vara den som får mig att le

Det dom vill ha är en som lyssnar,
förstår, älskar, visar uppmärksamhet,
kärlek, passion, mystik, skönhet, smart,
stark, omtänksam, respektfull

Det dom vill ha finns inte i ett och samma paket

"Han är en drog för dig.
Inte jag, jag är som luft för dig."

Jag behöver finna en ny motivation,
jag behöver finna något som är som luft för mig,
inte en drog som plågar mig samtidigt som jag älskar det.

Jag behöver något nytt.

Jag hoppas verkligen inte att du sitter hemma och tänker
"Dum flicka.. hon visste ju hur allt låg till!"

Jag visste hur allt låg till, jag VET hur allt LIGGER till.
Det är bara så att man inte kan styra över känslorna ibland...

Tro inte dumt om mig

Jag antar att det är din tur att vara arg på mig.
Endast rättvist.

Jag antar att det är rätt,
träning inför framtiden.

Rättvisa.

Tryck in tandpetaren i ögat,
ta hammare, placera spiken öven huden som separerar fingarna och slå.

Kittla mig tills jag kissar på mig,
lås in mig i ett rum utan hål och en hink med ammoniak.

Klä av mig naken och bind fast mig på ett isblock,
kasta iskubar på mig tills jag blir blå och lilaprydd.

Örfila mig tills min käke låter för varje gång jag sväljer,
ta en cola-flaska av glas och dräm den över mitt huvud.

Döda min familj framför mig,
tortera dom som Jesus torteras i The Passion Of Christ,
gör det tills jag spyr och dränker mig själv i det.

Be min välja mellan en soppa fylld med hårstrång från Rapunsel,
och en soppa fylld med döda kackelackor med nerver som skakar i antennerna.

Få mig att falla för en person,
gör mig ordentligt förälskad,
så kär att jag ger denne allt,
ta sedan denne ifrån mig.

Ge mig allt i världen,
gör mig lycklig,
tag sedan mitt liv.

"Kom hem när du kan. Orden var svaga, bleknade bort när han också försvann.
Och jag var ensam."

Hon blev tvungen att välja,
hon valde den hon inte kunde leva utan,
men lämnade ändå en hon älskade.

Hon blev tvungen att välja bort en hon älskade,
herre min gud.

Vad ser du när du kollar på mig?

- "Resten av mitt liv"

Ingenting är tydligt,
det känns som om jag stapplar omkring i skogen med igensydda ögon och armarna utsträckta.

Det är så suddigt,
mina fingertoppar är allt jag har att använda mig av.

Jag hör lite grejer...
men inget användbart!

Jag behöver se,
allt är otydligt och jag är ovetande,
med ögonen igensydda är jag som en trasig docka.

Det går ju inte att använda mig,
jag behöver lagas.

Lagas av mig själv, inte någon annan.

ÅÅåååhh jag är FRUSTRERAD!

Ni vet den där känslan,
när du knåpar och knåpar,
tänker, så hårt att de gör ont,
o så bara BAM!

Tårarna väller upp i mitt fall,
önska jag var en sån som slänger saker i väggen istället!

Det snurrar inom dig själv,
inte rummet.

Det snurrar när du reser sig för hastigt,
det är inte tåget.

Det knyter ihop sig i magen,
det är inte parfymens fel.

Du är förgiftad.
Nerdrogad.

Du försvann igen,
men den här gången tänker jag inte fiska tillbaka dig.
Du valde en gång för mycket </3

Jag tycker inte illa om dig,
inte idag.